Då gick den första medicinen in genom den centrala infarten (CVK) som Oliver fick inopererad på morgonen, det var verkligen en konstig känsla - allt blev så påtagligt. Säkert var det även själva avdelningen som gjorde det hela mer verkligt. Det vilar en tung stämning över hela barnonkologen även om personalen försöker göra allt för att alla ska må bra. Det värker i mitt hjärta när jag ser alla sjuka barn, små barn som just startat en behandling på 2,5 år för sin cancer, andra som är mitt uppe i och som medicinerna sliter hårt på. Så mitt upp i bedrövelsen känner jag att vi är så lyckligt lottade, hur snabbt vi kommer kunna gå tillbaks till vårt normala liv men med många erfarenheter som kanske kommer styra det lite annorlunda.
Att få CVK'n på plats gick bra, samtidigt som han var sövd tog dom benmärgsprov från två ställen i bäckenbenet. Provet tog man för att se så det inte har spridit sig dit heller. Han var lite yr när han vaknade, det var två mamma som satt vid sängen ganska länge men efter en stund på rummet och en stor portion fisk och potatismos var allt som vanligt igen. Vi tog en tur nere på lekterapin och jag blev utklassad i pingis, han har verkligen bollkänsla frågan är bara vem han ärvt det från.
Natten var jobbig - Oliver hade dropp hela natten som skulle hjälpa skölja igenom kroppen efter cellgifterna så han behövde gå på toa varannan timme.
En improvisationsteatergrupp besökte avdelningen idag så vi fick oss ett gott skratt innan vi rullade hemåt, hem till älskade lillasyster, hem till vår egen soffa och hem till våra goa sängar!
Imorgon är det dags för andra omgången - vår tappre lille krigare och hans lilla krigarprinsessa som ska följa med.
Frida
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar