Har just hållt min son i mina armar, han skakar och är helt kallsvetting när han hänger över toan och kräks och kräks. Han är så trött att benen knappt bär honom och jag stryker hans rygg.
Vi har varit på sjukhuset hela dagen, först bara för att ta prover men när doktorn lyssnade på honom fick vi akutremiss till lungrönten vilken sedan avbokades när provsvaren kom och sänkan var låg, alltså ingen infektion. Däremot en dubbelsidig öroninflammation som kom i natt. Dom säger att det är precis så här man reagerar när man inte har något försvar i kroppen. Minsta lilla bakterie tar över och härjar vilt i kroppen. Oliver sov sig igenom hela söndagen och han har sovit nästan hela dagen idag. Han orkar absolut ingenting, att ta sej från avdelningen till bilen på parkeringen kräver först mental förberedelse och sen en insats som ingen kan förstå, till och med jag har problem att förstå det fastän jag går bredvid.
Kämpa på älskade, det är jobbigt att klättra nu men vi är med dej varje steg.
Frida
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar