Strålning!

Idag tändes lampan hos oss 04.50 .... 8.00 klev vi in på Strålningsenheten på Sahlgrenska, Oliver, Elin och jag. Det var dags för det förberedande besöket med moulage och CT. Oliver var påtagligt nervös men personalen är helt fantastisk och fångade upp hans nervositet direkt och vi fick en rundtur in i behandlingsrummet där Oliver fick styra hela strålmaskinen med en fjärrkontroll. Inne i moulagen gjordes en mask som kommer fixera Olivers huvud och axlar när han strålas, masken kommer spännas fast ner i britsen han ligger på. Det var ett plastmaterial som såg ut som ett nät. Dom stoppade det i varmvatten och då blev det mjukt och formbart, dom la det över ansiktet, halsen och axlarna på Oliver och spände ner det i britsen. Efter ca fem ganska långa minuter blev det en hård mask helt formgjuten efter vår tuffa kille! Efter det gjordes en CT, fastspänd i masken, tuschmarkeringar på masken och på bröstkorgen (som inte får tvättas bort) så han hamnar i exakt samma ställning nästa gång. Lillasyster tog plats innanför glasrutan tillsammans med röntgensköterskan och fick guidning genom bilderna som CT'n levererade till datorskärmen. Belönade med en varsin påse bilar och några foton på hur Oliver ser ut med masken promenerade vi sedan ut från detta ställe som är sista anhalten för att besegra monstret.

När vi körde hem kom tankarna och tårarna. Va fan är detta han måste gå igenom. Han är inte ens tio år ännu. Det kändes helt overkligt när dom fixerade honom, jag såg ju att han inte hade en chans att röra sig - precis som det ska vara. Det är nödvändigt och nu ska sjukdomen få nådastöten! Även om tre veckor inte är lång tid så känns det just idag som en evighet. Olivers pappa tar första och sista veckan och jag tar andra veckan och då får lillasyster vara med.

Oliver sa idag...... Mamma, om cancern kommer tillbaks så finns det väl en behandling till jag kan få? Är det mitt fel att han tänker så, för att jag inte matar honom med att snart är han frisk och det kommer inte tillbaks och nu kommer allt bli bra och nu ska vi fira? Jag kan bara inte säga det till honom när jag faktiskt inte vet om det kommer bli borta för all framtid. Jag hoppas och hade jag haft en gud att be till så hade jag bett varje kväll om att han ska få slippa blir sjuk igen men jag kan inte mer än hoppas och önska!!! Önska varje dag att min son ska få tillbaks ett normalt liv!

Idag mer än halverade Oliver sina sparpengar, sparpengar som tagit nästan ett år att få ihop - 800kr gick till ett Star Wars skepp eller rättares sagt två skepp i samma kartong. Nu sitter han och knåpar med det, tittar upp på mej och säger - Det var värt alla 800 kronorna! :)

Elin däremot la 30kr på en konstig figur med grishuvuden som man kastar på väggar och fönster så klättrar den själv....förmodligen lämnar den fina fläckar! När hon kom hem räknade hon sina sparpengar och njöt av resultatet.

Mina underbara barn!
Frida

Nu ska ni väl fira?

I onsdags var det sista planerade cyton.....och omedelbart så är det en sköterska som säger - Åh, då måste ni fira. Hon menade bara väl men nä, jag kan inte fira. Det känns som om jag/vi gjorde misstaget förra gången och firade, jag vågar inte. Dessutom har vi strålningen framför oss. Men inte ens efter den tror jag att vi firar. Istället är vi tacksamma för varje dag som allt är bra, varje dag där båda barnen mår som dom ska....
Även denna gången slog guldmedicinen hårt, redan efter ett par timmar försvann Olivers kraft, han åt inte förrän vi kom hem och både torsdag och fredag har han legat. Han mår illa och kroppen orkar inte, i morse satt han på sängkanten i pyjamas och sin fleece-nattmössa (han fryser om huvudet på nätterna) och konstaterade matt att - Det går inte idag heller....

Fleece-nattmössan ja, den har han sytt i syslöjden. Jätte fin! Det ser ganska komiskt ut när man kommer in för att titta till honom mitt i natten och mössan har åkt ner över ögonen.... Gullunge!

Lillasyster upplever nu första förälskelsen och det helt pirrigt här hemma. Underbara alla hjätans dag kort och kärleksbrev har dykt upp.... I onsdags fick hon råd av storebror innan hon gick till skolan - Gör nu inget så att han gör slut....

Ta hand om varandra!

Det rullar på!

Det rullar på, händer inte speciellt mycket. Oliver fick behandling i onsdags och har mått ganska dåligt sedan dess, sov nästan 12 timmar i natt och idag tillbringar vi dagen hemma i soffan - han behöver vila! Kroppen är slut. Det är jobbigt att se när medicinen som ska utrota sjukdomen ger sig på hela kroppen. Det pågår ett inre krig i hans kropp som vi inte ser men denna gången......vinner vi!

Jag sa till mina arbetskamrater att det enda jag vill just nu är det man vill komma ifrån annars - ett lugnt och stilla på gränsen till tråkigt familjeliv. Helger som flyter förbi i mysbyxor. Middagsplaner med vänner utan förbehåll att Oliver kan må så dåligt att de måste ställas in. Att se Oliver härligt trött istället för utmattad....

Det kommer blir så....snart!

Kram