Som rutin har sjukhuset att alla cancerpatienter blir kallade till specialisttandvården då cyton påverka emalj och att man lätt får svamp i munnen. Så igår var det Olivers tur, det visar sej att ett par tänder har frakturer och flertalet har hål. De enda som var ok var de 6 nya framtänderna. Jag blir helt chockad, hans tänder är en fullständigt katastrof och det värsta är att i mitten av februari var vi på folktandvården på rutinkontroll hos en tandhygeinist. När vi var där hade vi precis fått cancerbeskedet och jag frågade om hon hade några erfarenheter om hur cellgift påverkar tänder och jag sa även att det kändes skönt att vi var där innan allt satte igång. Hon nämde ingenting om kariesangrepp eller skadade tänder. Specialisttandvården säger att allt detta INTE kan ha hänt på 2,5 månad utan man borde sett något i februari. Följden blir nu omfattande lagningar och dom kommer dra ut minst två tänder. Dom sa att det är så mycket att dom ska försöka lägga det i samband med operationen då CVK'n ska opereras bort. Men skulle det bli så att CVK'n måste sitta kvar av någon anledning så kommer dom söva honom ändå för det är för mycket och kommer bli för tufft för honom.
Det känns just nu för j**ligt - han behöver verligen inte detta också! Så idag var det jag som stegade över till folktandvården, jag fick prata med en tandläkare (som avbröt mitt under en behandlig för att ta hand om mej - så mina svarta ögon som jag spände i receptionisten hjälpte nog). Det finns INGENTING antecknat i journalen, där är inte en antydan om att det skulle vara något fel på hans tänder. Det enda var att hon hade bokat en tid i juni för att försegla några gropar i två tänder. Jag bad henne att ta bort den bokade tiden för Oliver kommer inte sätta sin fot här igen förklarade jag, och det var ok för man är ju fri att söka tandvård vart man vill sa hon..... Hon frågade om jag ville prata med sköterskan som vi träffat i då i februari, och jag sa att hon får gärna ringa mej om hon har något att säga till sitt försvar. En massa lama bortförklaringar gjorde att jag var mer arg och ledsen när jag gick därifrån än när jag kom.
Olivers värden är på nedåtgående, HB't är nere på 85 och neutrofila 0,48....men trots det så är han på gott humör och är i skolan så mycket det går. Lillasyster Piggelin sätter fart på honom också....
Trötta hälsningar
Olivers mamma!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar