Idag kom det - beskedet vi väntat på i nästan tre veckor. Oliver har hodgkins lymfom...en sällsynt form. På väg till Olivers utvecklingssamtal, stressad som vanligt, stannade världen för några sekunder. Kanske körde jag mot rött, jag vet inte. Oliver är sjuk men det märks ju inte än. Han har fått cancer, hela vår familj har fått cancer. Under hela utvecklingssamtalet kunde jag inte slita mina ögon från honom där han satt och berättade om hur bra han trivs i skolan, hur många bra kompisar han har och hur roliga alla lektioner är.
Ikväll bestämde vi att "c" ordet är förbjudet, tills vi kommer på något bättre heter det bara "sjukdomen". För att visualisera sjukdomen så pratade vi om att det är som om ett berg helt plötsligt vuxit upp framför oss och nu måste vi se till att komma över det - så gör er redo för klättring, när en av oss inte orkar så hjälper vi varandra. Men jag vet att det här berget kommer vi besegra!
Imorgon ska vi till sjukhuset och prata med våra läkare! Så imorgon kväll vet vi mer!
Tack alla som finns där för oss! Jag har några riktiga guldkorn omkring mej. Idag kom det ett sms precis när jag behövde det som mest. Senare fick jag hjälp att hitta den här blogg sidan.
Godnatt! Frida
Kan verkligen sätta mig in i hur de beskedet känndes... och vi känner precsis som er, fast vi inte kämpar upp för samma berg så måste vi hela tiden hjälpas åt och ibland putta på varann för att komma högre, högre och tillslut kommit över! VI ÄR STARKA!! VI KLARAR DETTA!
SvaraRadera