Nedräkning...

Då har både jul och nyår passerat. Julen var mysig och mycket lyckad, mellandagarna var jobbiga med både magnetröntgen och PET kamera. Det var som om vi förträngt sjukdomen under julen så det blev ett chockartat uppvaknande. Nya året firades in med bästa vännerna, god mat och champange. Jag fick det ärofyllda uppdraget att vara raketskötare! :)
Det planerades in en veckas behandling i Göteborg som skulle startats i måndags men söndagens prover visade allt för dåliga startvärden, ny prover igår men fortfarande inte tillräckligt bra så nu är det uppskjutet till på måndag. Lika bra att låta honom hämta sig ordentligt plus att få tillbringa helgen hemma. Förmodligen kommer hela behandlingen förläggas i Göteborg denna gången, det känns jobbigt. Jag vet att jätte många trivs på avdelningen i Götborg men jag kan bara inte göra det, jag vet nog egentligen inte varför, jag får bara ingen bra känsla där.

Enligt vår doktor såg allt bra ut på MR bilderna och det känns ju skönt men.....det gjorde det ju förra gången också. Jag vågar inte slappna av och tro på att bara för det ser bra ut just nu är det lugnt. Vi har hållit på ett helt år nu, det var för ett år sedan allt började med utredning, biopsi och operation. Ibland kan jag inte fatta hur Oliver kan hålla modet uppe,skatta, leka, göra läxor fastän det är jullov, svara på lillasysters alla frågor, spela fotboll och pressa ut dom sista krafterna för sina kompisar. Shit vilken kille vi har! Och vilken super bra lillasyster han har fått! Jag är så stolt över dom att jag inte kan formulera det ens...

Jag har lärt mej mycket på den här resan om mej själv och jag har omvärderat många saker. Man får ett annat perspektiv på saker och personer. Jag har ändrat uppfattning om vad som är viktigt. Det kan låta som en klyscha men det är sant och jag är tacksam över vad som har hänt inuti mej och jag hoppas jag får förbli så här men i en mycket gladare version....

På måndag kör vi.....

Kram FRIDA