Nu ska ni väl fira?

I onsdags var det sista planerade cyton.....och omedelbart så är det en sköterska som säger - Åh, då måste ni fira. Hon menade bara väl men nä, jag kan inte fira. Det känns som om jag/vi gjorde misstaget förra gången och firade, jag vågar inte. Dessutom har vi strålningen framför oss. Men inte ens efter den tror jag att vi firar. Istället är vi tacksamma för varje dag som allt är bra, varje dag där båda barnen mår som dom ska....
Även denna gången slog guldmedicinen hårt, redan efter ett par timmar försvann Olivers kraft, han åt inte förrän vi kom hem och både torsdag och fredag har han legat. Han mår illa och kroppen orkar inte, i morse satt han på sängkanten i pyjamas och sin fleece-nattmössa (han fryser om huvudet på nätterna) och konstaterade matt att - Det går inte idag heller....

Fleece-nattmössan ja, den har han sytt i syslöjden. Jätte fin! Det ser ganska komiskt ut när man kommer in för att titta till honom mitt i natten och mössan har åkt ner över ögonen.... Gullunge!

Lillasyster upplever nu första förälskelsen och det helt pirrigt här hemma. Underbara alla hjätans dag kort och kärleksbrev har dykt upp.... I onsdags fick hon råd av storebror innan hon gick till skolan - Gör nu inget så att han gör slut....

Ta hand om varandra!